TEKNOLOVESONG

Förra veckan var det dags för terminens dansuppvisning. Vanligtvis brukar den hållas inomhus men då aulan vi brukar besitta i mitten av december höll på att renoveras blev det till att ha dansuppvisning utomhus i Flunsåsparken. Så det ar bara till att tänka ut en juloutfit som var hyfsat varm och ställa sig på scen.

Ungefär såhär såg det ut:

Jag och Emilia laddade.

Viktoria och Therese.

Uppenbarligen är det inte helt att att fota utomhus, i mörker och på avstånd därför är kvaliten på bilderna inte helt hundra men det får vi leva med.

Små söta barn i änglavingar som dansade till Alexander Rybaks Fairytale.

Så var det dags. Terminens koreografi satt si sådär och halva gruppen var hemma i svininfluensa.

Förra veckan tyckte jag att det var dags att höja julstämningen ytterligare ett snäpp, det blev dags för en av mina favorit sysselsättningar i Decembermånad, Jul på Liseberg.  Sagt och gjort jag drog med mig Bias för att titta på Tomtarnas värld, åka sagoslottet, Lisebergstornet, dricka varm choklad och äta våfflor. Förvisso befinner jag mig i julparken fem dagar i veckan man då går man mest mellan Änglaboden och matsalen, på lördagar vill man knappt ens göra det på grund av alla glada norrmän och danskar som trängs i vår butik och framför renarna. Men en tisdagskväll var det lugnt och stilla i parken och precis lagom mycket folk för min smak.

Här kommer lite bilder från besöket:

Min tidiga start på julen fortsätter. Julbaket avklarades redan vid fars dag och julpyntet sattes upp i slutet av november. Idag har jag köpt så gott som alla julklappar samt slagit in dem och i morgon vankas det julfest med julbord på jobbet. Jag vet inte om det är det faktum att jag hatar att stressa med saker och köpa julklappar tillsammans med resten av Sverige den 20 december som har fått mig att börja tidigare och tidigare år för år eller om det helt enkelt är så att mitt arbete i Julparken har fått mig att vilja dra ut på julen. Så nu sitter man hemma med te, lussekatte,  adventsljusstaken är tänd och än är det inte december.

Jag har nu haft mina fyra lediga helger den här hösten, alla kommande helger kommer jag att spendera på Liseberg bland alla lampor, låtsas snö, tomtar och änglar. Men som alltid kommer jag att vara redo att dansa fötterna av nig när vi stänger kl 22 på fredagar och lördagar, men det här med förfest det får jag lov att leva utan.

Här kommer lite bilder från mina lediga helger:

Åkte ner till Halland med Malla för att besöka min gamla favorit kuse, Saturn. Sedan tog vi ett tur på det omtalade Gekås i Ullared.

Shopping invaderade Kellys.

Sen hamnade vi på Sticky.

Min syster hade fest med tema kändisar, jag och Bias gick dit som The White stripes. Efter en stunds minglande bland kändisarna gick vi till jazzhuset och dansade tills de stängde.

Helgen där efter var det dags för halloweenfest

Vampyr och fiskare

Haj och fiskare

Sen mötte vi upp dessa damer och många fler för att åter igen avsluta kvällen på Stickys dansgolv.

Min sista lediga helg blev det en tripp till Ulricehamn för att genomföra det årliga julbaket och fira fars dag.

För tillfället unnar jag mig några dagar av höstlov. Efter att ha jobbat heltid i tre veckor och med en kommande 40 timmas vecka på förskola kände jag att det var dags att spendera tid med mig själv samt investera i mig och mina intressen. Detta har hittills yttrat sig i form av två klänningar, prickiga tekoppar, kaffe drickande med Emilia, kortfilmsfestival på Frölunda kulturhus samt promenad i Kungsladugården och fota hösliga saker. De kommande dagarna planerar jag att åka och simma, dansa, kanske besöka Svanen samt gå på bio. Nu ska jag avsluta den här förträffliga tisdagen med att titta på tre avsnitt av Dexter.

Jag har precis upptäckt det festliga programmet photoScape så nu sitter jag hemma och pillar med mina bilder, då kan det bli såhär:

Före

Idag förgyllde en man på cykel min vardag. Jag står och väntar på att min thai mat ska bli färdig när en medelålders man cyklar förbi, han har hörlurar i öronen, cyklar utan händer, ler stor och sjunger.  Han sjunger följande ”I love you so much, love you so much”.  Detta sjunger han glatt gång på gång medan han rullar Godhemsgatan fram och kanske sjunger han fortfarande. Hade gärna velat veta vem han var kär i min det förtäljer tyvärr inte historien.

Idag har varit en tämligen lång dag inledde dagen med att vikariera som bambatant. Detta är inte fullt så hemskt som det låter, man skär lite grönsaker, får hänga i fikarummet med fyra medelålders kvinnor som pratar grov Göteborgsdialekt och svär i varannan mening sedan kör man diskmaskinen och sen får man gå hem. På eftermiddagen mötte jag upp Emmy för en dejt i Universeums regnskog. Vi tittade på Hajen Herman, söta maneter och testade att rida en mekanisk häst. Efter Universeums alla intryck fortsatte vi hem till Emilia där vi drack rosévin och tog fascinerat in alla intryck från Svenska Hollywood fruar.

Emmy och isbjörnen.

Hajen Herman simmade så snabbt att man knappt hann med att fota honom.

Fina maneter.

Emmy och Christer Fuglesang

Astronaut Emmy

Astronaut Emily

Emmy och den mekaniska hästen.

Bubbel.

Hemma hos Emilia

Emilia

Känns som att sensommarens sista högtryck är här just nu, så då är det till att passa på och ge sig ut på promenad. Tycker att det är himla fint att rosorna blommar samtidigt som rönnbären blir rödare och rödare.

Högtrycket över Göteborg och resten av landet håller i sig.  I hettan tar jag spårvagnen ut till Saltholmen för att sola och bada före jobbet. Någonstans mellan sol, bad och jobb har jag även lyckats köpa mig en biljett till Arvikafestivalen och börjat organisera upp någon form av camp samt resa dit. De stunder jag är hemma lyssnar jag på Depeche mode för att peppa upp mig själv inför den kommande konserten lyssnar även på Röyksopp nya album som är smått genialt. Att göra en Kleerup och bjuda in kvinnliga artister att sjunga på sitt album är tydligen det nya, även i Norge.

Peppar på att uppleva det här live:

I veckan som var utnyttjade jag en av mina lediga dagar till att besöka min arbetsplats . Med andra ord var det dags att passa på att åka så mycket som möjligt innan stället invaderas av Gothia cup ungdomar och tyskar. Slänggungan var lika stilig som alltid, Lisebergstornet gjorde det möjligt att ta lite bilder på stället från ovan och attraktionen Höjdskräcken fick mig att skrika av fasa.

När jag söndag kväll stämplat ut för veckan satte jag mig på en buss och begav mig mot Ulricehamn för att avnjuta mina lediga dagar där. Jag lyckades tajma in lite av det rådande högtrycket så det blev en dags solande och årets först dopp avverkades. Hann även med att besöka det omtalade Lager 157 samt fira minimidsommar med nubbe, färskpotatis och sill. Jag gjorde ett tappert försök att smaka på sill med vaniljsmak men kom fram till att mina smaklökar fortfarande inte var mogna för sill inte ens när den smakade vanilj.

Igår när jag satt på spårvagnen hände något så ovanligt som att spårvagnschauffören bröt ut i en lång monolog angående, kollektivtrafik, den vita överklassen och taxiåkande. Följande inträffade: Vagnen ska precis avgå när en man kastar sig på i sista sekund vilket resulterar i att han får dörrarna på sig. Manen blir ytterst förnärmad över hur någon kan vara så fräck att slå igen dörrarna när han ska gå på vilket han förklarar för spårvagnschauffören. Jag antar att de flesta spårvagnschaufförer i detta läge hade bitit ihop och bara kört vidare men så var inte fallet men den här förträfflige chauffören. Istället för att sitta i sin hytt och ta emot skiten slår han på högtalarsystemet och börjar predika.

-          Hej på er. Jag har kört spårvagn i 25 år nu och under de senaste åren har jag noterat en del förändringar i spårvagnstrafiken och bland er som åker kollektivt. Systemet bygger alltså på att man befinner sig på hållplatsen då vagnen ska avgå man går på man åker och man går av när vagnen stannar på den hållplats man behagar att gå av på. De senaste åren har många dock börjat vänta till sista sekund med att gå på vagnen, springa efter dem, slå på dem och liknande. Detta beteende påminner mig mycket om hur den vita överklassen förr i världen åkte taxi. De satt lugnt på sina stolar, rökte sina cigariller, drack sitt kaffe och sen viftade man till sig en taxi och hoppade in när man behagade att åka vidare. Många verkar idag tro att spårvagnen fungerar på samma vis vilket den alltså inte gör och jag tycker inte att detta beteende ska uppmuntras eller accepteras därför rekommenderar jag er alla varmt att gå på vagnen när den ankommer till hållplatsen!

Så nu vet ni hur ni ska bete er när ni åker spårvagn och våga inget annat!