TEKNOLOVESONG

Igår fyllde Rebecca 21 år vilket givetvis skulle firas, fröknarna i Kålltorps kollektivet bjöd därför in till fest men det var inte vilken fest som helst utan en fest med tema Frankrike. Jag har aldrig skådat så många randiga tröjor på ett och samma ställe, men undantag för Broder Daniels spelning i Lisebergshallen år 2003. Rödvin, ost, gott sällskap, franska nationalsången vad mer kan man begär?

 

Här följer lite bilder från kvällens tillställning:

 

På med baskern!

Emmy

Ost med mera

Franska kyssar till födelsedagsbarnet

Vad vore en fransk fest utan baguetter?

Fransmannen personifierad 1

Fransmannen personifierad 2

Franska pussar

Puss på dig!

Franska filmrummet

Hur många får plats i en jacuzzi version 2.0.

Idag har jag fått teckningar, det är ett ganska underhållade insalg i vardagen att få teckningar. "Fröken, fröken, titta har jag gjort en glitteranka till dig!" Är fortfarande ganska ovant att kidsen kallar mig för Fröken. Fröken jag trodde inte ens att det ordet levde kvar det känns så förra milleniumet.


Freja 4 år har målat av sin hand som har blivit till en familj med glitterhattar.


Emma 4 år har klippt ut en anka och gjort den till en glitteranka.


Mario 5 år har målat en hund efter en mall, glittrer på hunden är egentligen rester från glitterankan men vem vill inte ha en glitterhund liksom?

Jag har insett att min orientering inom fenomenen populärmusik inte går framåt, den går snarare bakåt. Om jag rannsakar vilka band jag lyssnar på nu och vilka jag lyssnade på för fem år sedan inser jag att det inte har hänt speciellt mycket. Det mesta låter egentligen ganska lika men så kanske det är det som är charmen med sen så kallade indiepoppen, igenkännande och lagom gnälligt. I min regreation bakåt mot mina tidigare favoritlåtar och favoritartister hittade jag idag något av ett guldkorn. När jag satt på en kall spårvagn i morse och det fortfarande var mörkt ute slumpade min mobil fram Patrick Wolf och låten Paris till mig. Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag gillar låten men det kan vara något i det surrealistiska mötet mellan medelhård elektronika och finstämda fioler samt Patricks hesa röst som sjunger om 400 skolpojkar som får mitt hjärta att smälta lite varje gång jag hör låten.

 

Så för er som inte har hört Patrick Wolfs Paris rekommenderar jag att ni lyssnar på den nu:

Emily till 3 årig pojke
- Vad målar du för något?

Pojken
- Jag målar människor som har ätiti för mycket som blir sådär tjocka, det har jag sett på tv.

Jag var tvungen att lämna rummet för att skratta av mig. Ja hur gör man för att skydda kidsen mot Tv3?

Här om dagen upptäckte jag något alldeles fantastiskt nämligen att Arcade Fire har gjort en cover på en Magnetic fields låt. Frågan är om det kan bli så mycket bättre än så? Ett av mina favoritband gör en cover på mitt absoluta favoritband. Magnetic fields videon är dessutom otroligt fin, jag tänker då speciellt på när killen i videon ( ser dock inte ut att vara Steven Merritt själv)  går omkring med ett genomskinligt paraply och dra med handen över ett staket, esteten inom mig ler när jag ser perfektion som denna.Vad som är intressant med Arcade fires version är att sångaren Win Butler gör ett försök att sjunga med mörk röst vilket är en spännande kontrast tills hans annars så kastrat lika stämma.

 

Så lyssna, titta och njut!

Arcade fire - Born on a train



Magnetic fields - Born on a train

För några år sedan införde Grammisgalan att det Svenska folket fick rösta fram årets låt genom telefon och smsröstning till skillnad från tidigare år då en jury helt enväldigt bestämt vilken låt som skulle bli årets låt. Bytet mellan jury och allmänhet har givetvis fått konsekvenser. För vad händer när år 2008 låt ska röstas fram jo E.M.D vinner med låten Jennie let melove you. E.M.D ett gäng avdankade pojkar som aldrig kom tillräckligt lång i idol, men visst om vi slår oss ihop och bildar ett pojkband a la 90 talet då går det säkert bättre och reslutatet, de vinner året låt. Vad hände? Hallå världen? Har vi inte sett just den här konstallationen av pojkar med olika hårfärger som ska attrahera såväl tonårsdöttrar som deras mammor genom att le med sina blekta tänder mot tv kameran tusen gånger förut? Vad har hänt med den goda smaken, allt tal om Sveriges framgångsrika musikexport och så slutar det såhär.

Jag vill avsluta med ett utdrag från en intervju i Aftonbladet med E.M.D:

Och killarna själva hoppas tilltala fler än unga tjejer.

– De är välkomna, men vi vill locka de äldre också. Vi ska göra mogen pop med attityd, säger Danny samtidigt som bandet gör tuffa poser för fotografen.

Kommer ni att riva hotellrum?

– Nej, för tusan, hela hotell, säger han med ett skratt. 

 

Mer mogen pop till Sverige i form av E.M.D jag kan knappt bärga mig!

Tell me you love me I jakten på tidsfördriv och bra tv serier har jag nu kommit i kontakt med serien Tell me you love me som har visats på svt under höstens gång. Nu sitter jag klistrad hemma och vill bara veta hur fan det ska sluta för de tre paren som serien handlar om. Handlingen är om tre par i olika åldrar som dras med olika problem, ett par i 20 års åldern försöker glömma sina egentligen problem genom att ha sex, ett par kan inte få barn och ett tredje par har slutat ha sex. Serien bjuder på mycket missär och lite glädje den visar på all problematik med relation och hur lätt det är att sluta prata om sina problem för att istället börja ignorerade dem och inte våga vidröra dem. Serien har blivit omtalad för sina många sexscener som debatterats kring hurvida de är mjukporr eller ger en realistik bild av sex.

Även om tell me you love me har fått mig att börja önskan att jag för evigt ska förbi singel för att slippa alla relationsproblem så är det en väldigt bra serier. Att den filmas med handkamera och stora delar av handlingar utspelar sig i en terapisoffa ger en säregen prägel och både seriens handling och utformning känns som något utöver det vanliga.

Nyår mellan 2008 till 2009 var en trevlig afton som firades i goda vänner lag i Kålltrop. Knytkalas hade arrangerats det fanns vissa logistiska problem då kollektivets kök inte är det största och då det fanns en viss brist på stolar, bord, bestick och glas men skam den som ger sig Kålltorpsflickorna gav sig ut på äventyr och återvände med alla de bristande detaljerna. Jag packade ner muggar, glas och ingridinser till mörk chokladmousse i min väska och tog vagnen över stan. Knytkalaset bjöd på saffrans bulgur med granatäpple, sallader, hommus, halloumi ost, kick ass tatziki som Jokaim valde att titulera sin skapelse, bröd och annat smått och gott. Under kvällens gång ramlade det in allt fler nyårsfirare och vid tolv slaget var vi en stor skara som begav oss till en utkiksplats vid Härlanda där tolvslaget skålades in. Resten av kvällen följde i dansens och jacuzzins tecken,nytt rekord för jacuzzin är nu åtta personer.

Här följer några bilder från kvällen:


En av maträtterna


Långbord


Tolvlsaget


Skål!


Mer vin!


Mer dans!