TEKNOLOVESONG

Igår bjöd Emmy in till catcha upp kväll hemma hos sig. Det innebär helt enkelt att man catchar upp vad som har hänt i allas liv det senaste samt dricker vin och äter snax. Emmy hade kvällen till ära bakat fantastiska kakor till oss. När vi pratat igenom tillvaron samt lyssnat på gamla 90 tals dänger i form av Ace of base begav sig jag, Angelica och Sanna till Jazzhuset för att kolla på Honeydrips.

 

kakorna <3

 

Istället för tavlor, klänningar.

 

 

Elina och Emmy

 

Anna

 

Anna och Angelica

 

Honeydrips aka Mikael Carlsson

För tillfället har jag snöat in på Solid gold, deras första album Bodies of water har något som känns som en blandning av allt man redan hört fast ändå inte. Det är lite elektroniskt, lite gnälligt, lite omstämd sång och ja sådant där som jag gillar. Hultsfredsfestivalen bokade dem redan i år med följande beskrivning :”Solid Gold är trion som brukar benämnas som ”Minneapolis bäst bevarade hemlighet”. Fast frågan är hur länge dom kommer vara en välbevarad hemlighet – snacket om bandet har så smått börjat komma igång på allvar.”  Så ja i väntan på deras kommande storhet lyssnar jag på Get over it och njuter till fullo.

 

(Ni får ursäkta det faktum att bandet inte har gjort en riktigt video till den här eminenta låten och att Youtube enbart kan erbjuda en grotesk bandbild som bakgrund men det är helt enkelt smällar man får ta)

I förra veckan var jag ock besökte Bias i Oslo det såg ut untgefär såhär. Jag tridde att Oslo skulle vara en ful industristad med bara gråa betonghus men där hade jag fel för det var riktigt fint. Dyrt var det ju förvisso vilket gjorde att jag fick leva på kakorna ni ser på bilderna samt Knorrs pulverpastasåser men det var det värt!

Förra veckan tog jag ut ledighet från det stora nöjesfältet för att bege mig mot de Värmländska skogarna och Arvikafestivalen. När vi väl anlänt till campingen och slagit oss till ro kunde vi konstatera att vi bodde på ungefär samma ställe som vi bott på under våra tre tidigare arvikafestivaler, i vissa personers fall rörde det sig till och med om upp emot fem års campande på en radie av ca 100 m.

 

Här följer lite bilder från campingområdet:





Dans till Ice ice baby var en klr höjdare under onsdagsnatten.


Desperata försök att kyla vitt vin i 30 graders värme.


Högtrycket gjorde även att man kunde bra stora solglasögon hela dagarna, sånt tycker jag om.


Lite lätt misär och massa regn möttes vi av när vi vaknade upp på söndagsmorgon. Bara tt packa ihop tältet och springa mot bussen.

Spelningarna:

Rökysopp:

Kan vara en av de bästa spelningarna jag upplevt. Röyksopps dansanta melodier tillsammans med Robyn och Karin Dreijer i en överfylld tältscen där alla bara dansar och dansar, vad mer behöver man? Gillar även kommentaren som fälldes av killen jämte mig på konserten ”Om jag ska dö vill jag dö nu. Jag har blivit frälst, jag tror på Gud!”

 

Frida Hyvönen:

Inte alls så pjåkigt, jag var rädd att spåren från hennes fantastiska album Silences is wild skulle te sig aningen platta och trista live men Frida lyckas få liv i dem även live. Dirty dancing live var en klar vinnare och man fick gåshud när Frida tar i och sjunger om ungdomskärlek och dansträning i Folkets hus källare.

 

(Lånar en bild av Rockfoto.nu då mina egna inte var så mycket att hänga i julgranen)

 

Bob Hund:

Jag har aldrig direkt varit ett fan av Bob Hund, jag har tyckt att de har varit lite för osammanhngande, lite för konstiga och lite för Skånska för mina öron. Jag har flera gånger försök att tycka om Bob Hund, speciellt då jag var i 15 års åldern då var det alltid lite coolt att kunna säga till en kille att man gillade Bob Hund men icke jag kunde inte fastna för dem. Men nu när jag sett dem live är jag beredd att göra ett nytt försök. Thomas Öberg är troligtvis Sveriges bästa mellansnackare. Han kommentar om att deras spelning är till för alla de som betalt fullpris för sina festivalbiljetter och inte nästlat sig in via gästlistor är underbar och när Thomas får med sig hela publiken i låten Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk kan man inte göra mer än att le och gilla läget.

 

 

(Lånar ytterligare en bild av Rockfoto.nu då mina egna inte var så mycket att hänga i julgranen)

 

Depeche mode:

Mina känslor inför Depeche modes konsert är lite delade, visst det var bra men det kunde ha varit bättre. Det var förvisso ingen större överraskning att de inte spelade något från Speak and spell som är mitt favoritalbum med Depeche, jag menar albumet kom 1981 så med andra ord har de rätt att vara trötta på alla synthpoppiga melodier i så väl Just can’t get enought som New life men det förändrar inte det faktum att publikens hopp inför att höra dessa 80 tals dänger fanns kvar. Däremot rev Depeche av både It’s no good och Enjoy the silenc vilket vägar upp frånvaron av de tidigare nämnda låtarna. Allsången och stämningen i publiken under It’s no good är något jag sent kommer att glömma.

 

 

Fever ray:

Måste börja med att erkänna att jag inte såg hela konserten. Det berodde delvis på mina trötta fötter och delvis på att alla andra bangat ur och gått till campingen för att festa. Hur som måste jag säga att jag var lite besviken på vad jag fick uppleva. Visst det är jättecoolt med lasershow och blinkande lampskärmar på scenen men jag vill gärna kunna urskilja den som faktiskt står på scenen också. Samt att basen under spelningen var i mina öron alldeles för hög, vilket även min kropp intygade då det kändes som att hjärtat skulle hoppa ur kroppen på grund av all basvibration. Det kändes mer som att uppleva bas än att uppleva Fever ray och Karins säregna och mörka sång försvann tyvärr helt.

 

(Och jag lånar ännu en bild av Rockfoto.nu)

 

Thåström:

Det som är både bra och dåligt med Thåströms konserter är hans fans, de kommer verkligen från alla håll och kanter,  det är den äldre generationen som fick uppleva  Ebba Grön och som sedan har hållit fast i Thåström, det är nyblivna Emopoppare och det är tämligen blonda fjortonåringar som får mina fördomar satta ur spel då de sjunger med i alla låtar. Thåströms hesa röst och allsången blandas sig när solen går ner över Värmlands skogar och det är helt enkelt fantastiskt. Att han dessutom spelar Vacker död stad och kör Die Mauer som extranummer gör inte direkt saken sämre.

 

 

Kollade även lite på Mars volta och Alice in videoland.

Mars volta: De är bra men lite i brötigaste laget för min smak, att de fick spela på Vintergatan var kanske lite att ta då publiken var knapp.

Alice in videoland: Lite som att träffa en gammal bekant, det är catchy det har alla potential att bli en riktigt bra spelning men varför låter man dem spela kl 13 på dagen? Publiken finns där men är tämligen tillbakadragen och i ärlighetens namn vem pallar att dansa i 30 graders värme före det att gårdagens bakfylla lagt sig?