TEKNOLOVESONG

För tillfället unnar jag mig några dagar av höstlov. Efter att ha jobbat heltid i tre veckor och med en kommande 40 timmas vecka på förskola kände jag att det var dags att spendera tid med mig själv samt investera i mig och mina intressen. Detta har hittills yttrat sig i form av två klänningar, prickiga tekoppar, kaffe drickande med Emilia, kortfilmsfestival på Frölunda kulturhus samt promenad i Kungsladugården och fota hösliga saker. De kommande dagarna planerar jag att åka och simma, dansa, kanske besöka Svanen samt gå på bio. Nu ska jag avsluta den här förträffliga tisdagen med att titta på tre avsnitt av Dexter.

Anton Kristiansson heter mannen som har gett den gråa Göteborgs hösten ett eget soundtrack. Han blev upptäckt via Youtube där han tagit en vers ur Broder Daniels Ill be gone för att göra en rapversionen av där texten är på svenska men där Broder Daniels dekadenta lyrik lyser igenom som t.ex. när Anton med desperat ton vrålar fram att ” dekadensen är din bästa vän” och ”den här staden dödar dig när du är ung”. 1 min och 30 sekunder på youtube räckte för att Anton Kristiansson skulle börja spelas på p3. Han har dock filat en hel del på låten sen youtube klippet och den heter numera Lilla London.  Jag är för tillfället smått såld på Antons förträffliga text om Göteborg, svenssonliv och dekadens i allmänhet där djn spelar samma sång för ett hundrade gången. Så ta och lyssna:

Jag har precis upptäckt det festliga programmet photoScape så nu sitter jag hemma och pillar med mina bilder, då kan det bli såhär:

Före

Idag förgyllde en man på cykel min vardag. Jag står och väntar på att min thai mat ska bli färdig när en medelålders man cyklar förbi, han har hörlurar i öronen, cyklar utan händer, ler stor och sjunger.  Han sjunger följande ”I love you so much, love you so much”.  Detta sjunger han glatt gång på gång medan han rullar Godhemsgatan fram och kanske sjunger han fortfarande. Hade gärna velat veta vem han var kär i min det förtäljer tyvärr inte historien.