TEKNOLOVESONG

Igår sysselsatte jag mig med projekt fotocollage där jag valde ut ett antal bilder jag tagit när jag varit på resande fot. Efter många om och men valde jag ut följande bilder som blev till ett collage ovanför min säng.

Efter lördagen klubbande ankom vi inte till vårt hostell fören vid sex tiden på morgonen för att inta tre timmars sömn före det att vi var tvungna att packa ihop och checka ut. Susanne och Johanna hade bokat ett rum i ytterligare en vecka av ekonomiska skäl hade de bokat ett enkelrum med en säng. Eftersom jag skulle lämna London kl tre den kommande natten bokade vi ingen mer natt till mig utan bestämde att vi skulle umgås lite mer intimt den sista natten. Efter utchecking och förflyttning av vässkor begav vi oss mot Notting Hill och Portobello road och vilken gata sen! Portobello Road är näst intill evighetslång och bjuder på patsellfärgade hus och på hundratals av små butiker och matställen, känns väldigt pittoreskt och engelskt. Planen var att vi skulle gå till en omtalad marknad som hölls på söndagar på ovan nämnda gata, det visade sig dock att marknaden låg i slutet av gatan med andra ord tog det väldigt lång tid för oss att nå den. Men väl på marknaden shoppade vi loss på broscher, armband, vinylplattor och skinnjackor. Hittade ett stånd där en lagom tjock man i sina bästa år sålde antika smycken, då hans utbud var smått överväldigande tog det väldigt lång tid innan vi kunde bestämma oss för vilka smycken vi skulle ha. Tillbaka på hostellet sov jag middag en timme i vårt gamla rum som fortfarande stod till mitt förfogande efter att jag hade bondat med ”the housekeeper” som städade och fixade i huset han var medelålders och från Fillipinerna och tyckte mycket om att prata om sitt liv och om sin fru som hade lämnat honom för en amerikans kvinna. Han var mycket vänlig och lät mig stanna i rummet tills nio på kvällen efter det gick jag över till Johanna och Susanne där vi inledde ett Gossip girl maraton för att hålla oss vakan till kl tre då jag skulle bege mig av mot flygplatsen.  När jag sagt hejdå till flickorna på Viktoria station tog jag bussen ut till flygplatsen och därefter flyget tillbaka till Säve flygplats.

Gillar att husen ser ut som små lådor med glass.

Jag shoppade dessa.

Denna lördag bjöd London på strålande sol och vad som kunde betecknas som vårväder. Vi  begav oss mot stan och hamnade på Appel market där vi spatserade omkring för att sedan slå oss ner på Charles Dickens coffe house och inta lunch. Sista utekvällen i London tillbringades på Feeling Gloomy som kvällen till ära fira The Cures storhet, som ni säkert förstår var jag inte sen med att försöka övertala de andra att vi verkligen borde gå dit. När vi dansat till lite The Cure hits fann vi en australiensare på utsidan av klubben. Han hade bott i Göteborg och kunde höra skillnad på Svenska och Norska vilket vi var ganska imponerad av. Susanne adopterade australiensaren för att han skulle få ta del av bra musik, han hittade även en hemlig väg till vad vi trodde var ett till dansgolv. Vi gjorde entré på det nyfunna dansgolvet som spelade 90 tals hits i stil med Haddaway What is love samt Brittney Spears. När vi skulle hitta tillbaka till det andra dansgolvet visade det sig att det andra dansgolvet ar en helt annan klubb vi hade brutit oss in på men efter att ha spelat dumma Svenskar kom vi tillbaka igen.

Galet snygg byggnad man borde verkligen bygga fler avlånga hus med glastak.

På Feeling Gloomy fanns det även ett band som gick upp på scenen och mimade sig igenom några låtar och sedan gick av igen, ytterst suspekt.

Min sjätte dag i London var en tämligen lugn sådan. Medan de andra tog igen sig på hostellet efter gårdagens alla bravader så gav jag mig ut på tur mot Londons mer centrala delar. Åkte till det gigantiska lyxvaruhuset Harrords och kollade på saker som var alldeles för dyra för min ekonomi . Svängde även förbi Piccadilly circus för att ta lite turistbilder, titta i souveniershoppar och äta den klassiska fish and chipsen. Kvällens tema var hemmakväll med flights of the conchords och choklad.

Piccadilly Circus

Då gårdagens besök på KOKO gjort oss alla något sega tog det sin tid att komma upp ur sängen och in mot stan. Susanne bestämde sig för att kurera sin förkylning medan jag och Johanna utforskade Notting Hill. Notting Hill bjöd på pastellfärgade hus som var som hämtade från någon saga, Notting Hill bjöd även på mycket goda beagles och kaffe vilket var precis vad vi behövde för att återhämta oss. Tillbaka på hostellet var det bara att hoppa in i duschen och leta fram en ny uppsättning med partykläder för att sedan ladda för ännu en kväll i Londons uteliv. Jag lyckades inte ta några bilder från kvällen men vi hann med att träffa en britt som skulle visa oss vägen till en klubb, väl framme tyckte han dock att vi skulle dricka öl med honom istället så det gjorde vi. Därefter anslöt sig fler britter och vi gick sedan vidare till en klubb som hölls nere i en källare där de spelade 60 tals hits blandat med Blondie och David Bowie. Bra musik och Corona öl gjorde så min kväll. Jag och Johanna hade även en lång konversation med en britt som analyserade människor utifrån deras skor. Jag hade kvällen till ära mina nya dojor även kallade för chokladskorna dessa var han mycket fascinerad över och menade på att de visade på att jag ville sjunga och dansa men inte vågade och att jag därför valde dessa skor men att jag egentligen hörde hemma i en cabaré. Hur väl hans analys stämde vet jag inte riktigt men festlig var den.

Vårt hostell.

Man skulle ju inte tacka nej till att bo här...

Eller i något av dessa hus.

Chokladskorna

Redo för utgång

Dag fyra i London startade även den på Camden market, jag och Johanna fortsatte vandringen i fin fina butiker och drack Starbucks latte. När vi kände att tiden började rinna ifrån bestämde vi oss för att överge shoppandet till fördel för turistmål med andra ord begav vi oss till London bridge. Vi hade en förhoppning om att vi även skulle se Big Ben bara vi tog oss till en turistattraktion tyvärr var fallet inte så men vi tog lite bildbevis på att vi sett lite av Londons kulturarv innan vi begav oss hemåt för att ladda för kvällens klubbande. Kvällens utsedda klubb var KOKO som för kvällen skulle bjuda på klubben Propaganda som utlovade Londons bästa indieklubb. Lät ju inte så pjåkigt tänkte vi oss begav oss åt igen mot Camdens kvarter. KOKO var beläget inuti en gammal teater och huserade fortfarande med kristallkronor, sammetsdraperier och balkonger i klassisk teateranda. Klubben hade tämligen anglosaxisakmusikval men å andra sidan kan ju britterna sin pop så vi kunde inte klaga. Fram emot små timmarna bytte de dock dj och spelade lite för mycket dunka, dunka musik för min smak, jag hade sett fram emot att de skulle ta sig an Magnetic Fields tidiga 90 tals hits i slutet av kvällen men så var tyvärr inte fallet. 

Efter att ha tagit sovmorgon och testat oss igenom ett antal klädkombinationer hämtade från hostellrummets tre inneboendes resväskor redo att bege oss mot Camden. Eftersom jag och Johanna för första gången upplevde Camden var vi lyriska över alla intryck vilket gjorde att det tog oss x antal timmar att nå fram till den bästa delen av marknaden som bestod av The horse tunnel market där det kryllade av roliga butiker som innehöll allt från konst, vinylskivor, restauranger till smycken och kläder, kanske mest kläder i och för sig men det låter ju bättre om man håller fast vi attd et faktiskt fanns andra produkter där också. jag gjorde ett försök att fota de fina vintagebutikerna som fanns inne i The horse tunnel market men de blev mycket upprörda när jag tog fram kameran och sedan noterade jag alla lapper där det stod "No photos, please!" Dock hade klockan blivit ganska mycket innan vi lyckades nå The horse tunnel market och när butikerna stängde igen för dagen hade vi långt ifrån stillat vårt Camdenbehov och enades om att återvända i dagen därpå. Kvällen tillbringades på vårt hostellrum där vi värmde brownies och hade Gossip Girl maraton.

Shock hade inte mycket att komma med mot den här butiken...

Krama en häst.

Det var tänkt att dagen skulle ägnas åt klassiska turistattraktioner så som att åka turistbuss utan tak, vi gav dock upp den planen när biljetterna kostade nästan 300 kr. Dessutom är ju alla Londons bussar dubbeldäckare vilket ger bra utsikt även på kollektivtrafikkortet. Bristen på busstur gjorde att vi började vandra längs med Oxford street där vi kom att fasta på Primark. Primark är troligtvis Storbritanniens svar på GEKÅS fyllt med köpglada turister dock var deras utbud av klänningar och accessoarer inte helt fel vilket gjorde att besöket tog sin tid. Vår vandring längs med Oxford street blev lång och när vi hade planer på att bege oss hemåt hittade vi ett fyra vånings Top shop och ja sen var det kört igen. Väl tillbaka på hostellet tillagade vi kulinarisk måltid bestående av nudlar och kyckling curry från konservburk. För att varva ner från vår hektiska dag på Oxford Street besökte vi en mysig kvarterskrog, vinet flödade och lika så gjorde diskussionerna om allt från ödet till genus.

Susanne ringde på annoner som Svenska flickor hon fann inne i telefonkiosken.

Susanne testar sina nya skinbrallor.

Budget måltid.

Johanna kirrade myspys, vi hade inget bord på rummet men att äta på golvet går det också, speciellt om man har en kökshandduk som duk.

De två första nätterna var det galet varmt i vårt rum, här ser vi en demonstration på hur varmt det var, in med huvudet i frysen!

Pinglor!

Igår återvände jag efter min tripp till London. I en veckas tid har jag strosat runt i vintagebutiker, tittat på alla Londons pastellfärgade hus och dansat mig trött till brittpop på stadens dansgolv. Till följd av min vistelse i den stora staden kommer det nu att följa en rad blogginlägg från den gångna veckan.

London dag 1:

Jag flyger med Ryan air till London och kommer fram tryggt, lokaliserar buss från flygplatsen in till staden och tänker att det inte kommer bli några som helst problem att hitta till hostellet där Johanna och Susanne redan befinner sig, men ack så fel man kan ha. Jag frågar vart jag lämpligen bör stiga av bussen för att på snabbast möjliga vis nå stadsdelen Kilburn får svar att jag bör gå av på West end bus station. Det visar sig dock att West end bus station är en ytterst liten busshållplats som enbart består av en pinne i marken och jag tänker givetvis att här kan det ju inte vara och åker glatt vidare.  Efter två timmars bussfärd i rusningstrafik når jag Victoria station i de mer centrala delarna av london väl där lokaliserar jag tunnelbanan, köper biljett, får tunnelbanekarta och ser ut min resväg. Jag är mycket nöjd över hur enkelt det var att ta sig ann Londons tunnelbanesystem till dess att det visar sig att det är spårarbete på just den linjen jag ska åka. Jag får reda på att jag ska åka till en annan hållplats och ta ersättningsbuss, når hållplatsen men går det någon ersättningsbuss, icke! Tar reda på en annan station vart ifrån det ska gå bussar till Kilburn, tar mig dit, hittar buss, läser på hållplatsen att bussen ska gå till Kilburn går glatt på. Efter ca 30 mins bussfärd stannar bussen på ändhållplatsen och det visar sig att jag har åkt åt fel håll. Tydligen visar alla hållplatser i London även på vart bussen kommer ifrån och inte enbart åt vilket håll den går åt. Bara att ta näsa buss tillbaka helt enkelt, nästa buss åker förbi mig, jag har givetvis missat den lilla detaljen om att man måste gå ut i gatan och vinka på bussen för att den ska stanna på hållplatsen. Efter ca 30min kommer nästa buss jag hoppar på och når slutligen Kilburn, sammanlagd restid ca 6 timmar.

Väl framme har Johanna och Susanne kirrat middag vilket jag var mycket tacksam över. Efter att ha intagit lite föda åker vi mot Camden för att uppleva lite pubhäng. Vi hittar en pub som kvällen till ära har en tillställning som heter Goldmine där en rad brittiska popband spelar. Vi varvar ner med öl och livemusik för att sedan somna gott på vårt hostell.

I väntan på bussen tillbaka åt rätt håll hittade jag det här fina huset.

Vi leter efter lämplig pub.

Susanne hittade en flaska som matchade hennes tshirt.

Random brittiskt popband, minns dock ej vad de hette men bra var de!

Nu har jag sett The Cure live och de spelade både, Pictures of you, Just like heaven och Jumping someone elses train så nu kan jag dö lycklig, Banden på min måste se lista har nu krympit drastiskt så nu måste jag nog hitta en ny hobby som inte är musik eller utveckla min musiksmak.

I morgon flyger jag och Emilia till Moskva vi är väldigt nojjiga och tror att vi ska bli rånade därför har vi införskaffat varsit "pengabälte" att ha under kläderna för att unvika detta.

Det kan hända att detta är sista blogginlägget med bokstäverna Å,Ä,Ö på ett bra tag så håll till godo. I mån av internet kan dte nog bli ett par inlägg under resans gång. I annat fall hörs vi efter den 18/4 då jag ska ha hunnit se Moskva, åkt transibiriska järnvägen, sett Ulan Bator, Peking, Bangkok samt ett par Thailändska öar.

Vi hörs!