TEKNOLOVESONG

Filmfestivalen har sina fördelar trots deras diskriminering av minderåriga, idag såg vi en underbar film med Kulturhistorian; Factotum av en Norsk regissör. En så fullkomligt dekadent historia var det länge sedan jag skådade, de hade samlat alla klyshor om män i yngre medelåldern med författardrömmar, lagt till mängder av whisky och cigaretter, samt ett snyggt och enkelt manus för att till sist fullborda med en utomordentligt snygg filmning. Historien handlar om en man som tar ströjobb efter ströjobb för att överleva, han skiftar mellan att leva i ensamhet och följa med kvinnor hem. Efter en drink faller det sig så att han flyttar in hemma hos Jen, efter ett tag drabbas han dock av rädslan inför allt och drar iväg för att upptäcka nya möten som leder till både det ena och det andra. En bitterhet inför livet blandat med situationer fyllda av cyniskkomik fick mig att ta den här filmen till mitt hjärta.

När jag går ut från biosalongen och går över övergångsstället möts jag av en tant med sin rullator som har en tuta hon ivrigt tutar med för att vi gymnasieungdomar ska skingra oss.

Det gjorde så min dag, inte ens att Elgiganten öppnar en ny enorm och fruktansvärt grotesk affär med illgrön fasad kunde sänka mig

För övrigt vandrar jag just nu omkring i något harmoniskt täcke och bara finns till. Det är en fruktansvärt behaglig känsla att må helt och hållet bra i all sin enkelhet. För att sedan gör eftermiddagen en smula bättre åkte jag buss med den sköna reggaetjejen idag igen och det visade sig att hon bodde i min trappuppgång.