TEKNOLOVESONG

Året börjar lida mot sitt slut vilket givetvis frambringar en hel del ångest och svåra frågor så som, vad har jag hunnit göra sen förra nyår? Har det varit ett bra år? Samt vad tycker jag om detta året? Detta kan med andra ord bara leda till en sak det är tid för sammanfattningen.

För att slippa se över vad jag själv gjorde och inte gjorde år 2008 tänker jag börja med den lite lättare biten nämligen vilken musik gavs ut under året? Var den musiken bra samt vad lyssade jag själv på? Låt oss börja med den Svenska musikscenen. Jag vill börja med att säga att jag är mycket stolt över P3 Guldgalan som inför sin gala i början av år 2008 har sammanfogat sina kategorier årets manliga artist och årets kvinnliga artist till årets artist helt enkelt! För er som minns så vann Annika Norlin alias Hello Saferide och Säkert! årets kvinnliga artist år 2007 i hennes tacktal påpekade hon att hon var stolt över att ha vunnit men att hon skulle vara ännu stoltare om hon vann årets artist. Jag är glad över att en artist uppmärksammar det faktum att musiker inte kan tävla på lika villkor utan att de måste tävla utifrån sitt könstillhörighet och med andra ord måste vara en manlig eller kvinnlig artist istället för att vara en artist där den som anses ha producerat bäst musik under årets lopp vinner. Jag är även glad att P3 har valt att förändra sina kategorier och visar på att de tävlade är artister och inte artister som måste värderas och omnämnas efter sitt kön.

Annars tycker jag att år 2008 har varit ett tveksamt musikår, kanske är det jag som inte längre orkar jaga efter all ny musik för att lyssna in mig på en, kanske håller jag på att tappa stinget och tycker att allt låter likadant nu för tiden eller så har det helt enkelt varit ett dåligt musikår. Låt oss börja med den Svenska musikscenen: Den svenska musikscenen har jag dock upplevd som helt okej, nya ansikten har dykt upp och gamla bekantskapar är tillbaka. Jag har här nedan listat de album som jag har lyssnat mycket på under året och som jag finner att de har tillhört något.

Frida Hyvönen – Silence is wild
Jag har sagt det förut och jag tänker säger det igen, detta album är briljant! Det har precis vad jag vill ha ut av ett album, utsökta om något ironiska texter, varierade melodier som bjuder både på glädje och totalt vemod. Att det dessutom finns en låt som heter Scandinavian blonde finner jag mycket underhållande dessutom är den väldigt bra. Silence is wild är albumet man fastnar på man börjar lyssna på en låt finner att den är riktigt bra och lyssnar om och om igen men efter ett tag upptäcker man att alla låtar på albumet är fantastiska och då är det bara att acceptera att albumet är riktigt jävla bra, luta sig tillbaka och njuta.

Håkan Hellström – För sent för Edelweiss
Jag älskade Känn ingen sorg för mig Göteborg och Det är så jag säger det men sedan hände något till nästa album Ett kolik barns bekännelser det lät inte alls som de två första, inte heller Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, något blått fick mig att gå upp i brygga snarare var jag besviken och en smula arg över Håkans försök till skönsång och visor. Jag saknade den unge desperata Håkan som talade direkt till hjärtat men så i år var han plötsligt tillbaka! Att lyssna på För sent för Edelweiss för första gången var som att höra Håkan för första gången igen, det var nyskapande, vackert, sorgset men ändå glatt allt i en blandning som gjorde att man bara ville ha mer och mer! Göteborgsromantiken haglar och texterna som går att applicera på alla komplicerade förhållanden och icke förhållanden man någonsin haft vilket gör att det här albumet går rakt in i hjärtat och är där för att stanna.

Lykke Li – Youth novels
Som från ingenstans kom hon och plötsligt var hon överallt. Lykke Li knuten blev årets håruppsättning och Little bit spelades överallt. Personligen var jag tacksam då jag finner Little bit som en utsökt låt som ideligen fastnar i mitt huvud. Youth novels bjuder på något så förträffligt som enkel avskalad popmusik som sätter sig på hjärnan. Lykkes mjuka röst blandade med så väl handklappande och barnkörer bildar en nyskapande musikupplevelse. Jag varnar dock låten This trumpet in my head som känns som ett helt onödigt inslag på albumet.

Kleerup-Kleerup
Elektronisk musik som framförs med sång av olika svenska sångerskor visade sig vara ett lysande koncept. Egentligen bygger musiken inte på något nytt, det är finslipad elektronisk pop som låter som en hel del annat som producerats under senaset tio åren men det är sången som gör att det blir något extra. Robyn, Lykke Li, Marit Bergman, Nehne Cherry och Titiyo bidrar alla med sina unika stilar och unika röster på albumet vilket ger oss lika många förträffliga spår på albumet. Om det är någon artist som har hypats i år så är det Kleerup vilket är förståeligt då han har lyckats skapa ett album som tilltalar många och som är riktigt bra.