THE WHITE STRIPES, THE GREAT NORTHERN LIGHTS
I lördags inledde jag filmfestivalens filmtittande med att se The white stripes, the great northern lights som var en oerhört fin film. Filmen handlar om när The whtie stripes ger sig ut på turné i Canada och till varje stad de kommer till gör de en liten förkonsert före sin stora konsert. Dessa små förkonserter kan äga rum på en buss, på en båt, på ett ålderdomshem, på ett café osv. Förutom att visa udda framträdande med bandet ges även intervjuer där Jack försöker förklara att Meg visst får prata i deras intervjuer vart på Meg kontrar med att säga att hon är en mycket tyst person. Detta visar sig också i och med att Meg yttrar runt tre meningar i hela filmen och när hon öppnar munnen blir det text till för hon pratar så låg. Jag hade en liten förhoppning att filmen skulle reda ut lite av all mystik kring The whites stripes påstådda syskonrelation kontra att det sägs att de varit gifta mellan 1996 till 2000 men tji fick man där då deras relation främst målas upp som en starkt vänskapsrelation och inga frågor på temat besvaras. Filmen flörtar också med allas oss som har en viss svaghet för svartvitt foto då filmen växlar mellan att filmas i svartvitt och i färg. Bandets färger, svart, vitt och rött har även de en central roll i estetiken.
Svartvitt klipp där bandet vandrar runt på en kyrkogård och en strand som jag tycker är oerhört fint
The whites stripes cover på Dolly partons Joles som spelas i filmen och som helt enklet är en grymt bra cover.